Det är lite rörigt

Kapitel LVII
”can you say that again?”

Efter ganska många blogginlägg nu så börjar det bli lite svårt att komma ihåg vad man har skrivit om, det känns många gånger som att det flyter ihop och jag vill inte upprepa mig. Men det är ju tankar som man måste skriva av sig och ibland så återkommer tankarna, lite modifierade, med nya infallsvinklar.

Det finns väldigt mycket som man tänker på, resonemang som återkommer, man vet på ett sätt vad som är viktigt. Men man förstår inte alltid hur saker och ting sitter samman. Små delar, brottstycken som tillsammans bygger upp en helhet. Vissa saker är det som om man pillar i en spricka i en mur, man kan bryta bort delar. Osäkerheten om vad som finns på andra sidan väggen är lite skrämmande samtidigt som att nyfikenheten gör att man fortsätter att följa sprickan med fingrarna. Man känner först att färgen flagnat, därunder har murbruket vittrat, så överraskad man skulle bli om det är en damm på andra sidan och att vattnet kommer att bryta sig igenom.

Har bränt mig lite i solen idag, så går det när man sopar grus, målar om lekstugor och rutschkanor utan att sätta upp någon form av barriär mellan sig själv och solen, ibland vill man bara att vattnet ska skölja över en och svalka.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *