Hur långt har ni kommit?

Ibland uttrycks det med ”Ja, vi har ju inte kommit så långt med tekniken på vår förskola, inte lika långt som…” eller ”det är så svårt att få med alla på tåget” dessa liknelser betyder alltså att det är en resa som försegår. Diskussionerna handlar också många gånger om vad man har packat, vilken teknik har man med sig. Liknelsen med att resa för med sig att man också måste ha ett mål, när man har nått upp till vissa kriterier så är man framme. Man skulle kunna beskriva det som ett linjärt resande, när tillräckligt många saker utanför fönstret ser ut som att man är framme så är man framme. Problemet är att det är svårt att veta vad man ska titta efter när de flesta tittar efter olika saker eller tolkar vad man ser annorlunda. Sedan säger det ingenting om vad man ska göra när man väl har kommit fram eller vem som pekade ut riktningen och sa hur det ska se ut. Lite förenklat sagt, vart är ni på väg?

Ett annat exempel är när någon annan har köpt resväskorna och redan packat åt en. ”Kommunens IT-avdelning har köpt in (vad det nu är) och vi vet inte hur vi ska använda det” Kan ibland bli som att man tänkte åka på en polarexpedition och man har fått shorts. Det här är givetvis mycket svårare än så för många gånger vet man ju inte själv vad som behöver packas inför en polarexpedition, men man är ganska säker på att shorts inte behövs. Fokus hamnar också väldigt fort här på vad man inte har, ”hade vi bara haft (vad det nu är) så hade vi…” Men lite förenklat sagt, vart är ni på väg?

8603567984_fdceae3bea_o

Posttraumatiskt SETTsyndrom, BETT-mania och andra yttre faktorer som exempelvis olika Facebookgrupper spelar också in. Man blir inspirerad och till viss del stressad av saker man ser och nya produkter. Jag har medverkat till viss del i detta, man inspirerar med sitt arbete och hur man tänker. Men för mig har sakerna aldrig varit särskilt intressanta, tekniken i sig är rätt tråkig utan det handlar om hur det används. Finns en hel del med fantastiska tekniska saker man kan köpa in till en förskola, men man måste alltid tänka på vilket syfte har sakerna. Jag tänker att det handlar alltid om hur det sedan kan göras tillgängligt och användas. Den senaste tiden har jag börjat se en trend om att barnen i förskolan ska få uppleva tekniken, vilket jag ser som en positiv förflyttning då det tidigare många gånger har handlat om ett skollikt innehåll i appar eller program, att barnen ska lära sig räkna, ljuda och annat som är väldigt statiskt och har också en linjär progression. Men lite förenklat sagt, vart är ni på väg?

Några kollegor till mig arbetade för några år sedan med tåg och resande tillsammans med en barngrupp. Efter ett tag använde de en dator och en projektor för att låna andra människors erfarenheter, lånet skedde via youtube. För det är i grund och botten vad det är, en samling av erfarenheter och intryck som man kan låna. En av projektionerna var av en berg-och-dalbana, i en process kring barnens fascination av tåg och rälsburet resande. Men det är fortfarande en upplevelse av att färdas. Det viktiga som jag ser här att det är kopplat till barnens undersökande, inte en isolerad händelse eller happening. I en berg-och-dalbana kanske inte resandet är det man i huvudsak tänker på, man kommer ju ganska fort tillbaka till samma ställe. Men lite förenklat sagt, vart är ni på väg?

Om det har undgått någon så är jag lite kritisk till resandet som metafor och jag är rädd att man många gånger fastnar i upplevelsen av teknik…

Har använt McGyver som metafor förut, ni vet han som löser alla problem genom att titta sig omkring, och tänker använda honom igen. För McGyver är inte resan intressant, inte heller en specifik plats. Han brukar nästan alltid bli inlåst någonstans och måste ta sig ut genom att använda det som finns runt omkring honom. Precis så tänker jag att det är på förskolor runt om i landet, några sitter fast i en lada, i en källare, ett torg kanske, uppe på en vind… alla förskolor är olika och det finns olika förutsättningar och hinder. Så i slutändan handlar det om vad som finns runtom en, vad kan ni kombinera för att spränga gränserna och öppna upp dörrarna? Lite förenklat sagt, ni är redan framme…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *