En fiiiin lapp

Lämnar in en lapp där det står att min son ska vara ledig hela sommaren från sin förskola. ”Men det här var en fiiiin lapp” det känns lite som att jag får en klapp på huvudet för att jag har varit duktig när pedagogen säger det, känslan av att precis ha ätit upp något man egentligen inte var så sugen på, men duktig var jag som gjorde det.

Vad säger det här då?

Vill de inte ha min son på förskolan? ”Vad skönt att vi slipper honom under sommaren”. Nej, de tycker om honom så där är inte det något problem. Men det ska ju inte heller göra någon skillnad, alla barn ska vara lika välkomna till förskolan. Men tur att han får vara ledig på sommaren, bättre än att han är här hör jag de säga i mitt inre.

https://www.facebook.com/246524682148720/photos/a.248025945331927.61695.246524682148720/594355580698960/?type=1&theater

”Bilden från Facebook”

Sedan ser jag en annan ”lapp” dyka upp på Facebook, handlar om att föräldrar ska stänga av sina mobiler när de hämtar sina barn, igen får jag känslan av en klapp på huvudet. Förskolan i Norge som publicerat bilden har inte en sådan lapp uppsatt på sin förskola förklarar de i bildtexten och att det inte är ett problem, men det är utan tvekan många som håller med om skyltens text, varför?

Det finns en sida av sånt här som jag inte riktigt tycker om, uppfostrandet.

”Vet du inte om att ditt barn är det viktigaste i världen?”

Vi vill ha en samverkan med föräldrarna, eller vill, vi ska ha det. Men på vilka grunder har föräldrar rätt att tycka till? Vad får föräldrar tycka till om och vad får de information om? Kan se väldigt olika ut och allt utgår givetvis från vad föräldrar tycker är viktigt. ”Jag tycker ni ska ha gardiner för det är mycket mysigare” Självklart får du som förälder tycka det, betyder dock inte att det kommer att köpas gardiner. Men vad får föräldrar ha en åsikt om?

Mötet med barnen, det är därför vi arbetar inom förskolan. De förtjänar allas fulla fokus, men innan man sätter upp skyltar om att föräldrar ska stänga av telefoner ska man kanske ställa sig frågan hur det ser ut med sitt eget fokus. Jag tror att det finns fler pedagoger än jag själv som har stått på gården och pratat med kollegor om sådant som inte har med barnen eller jobbet att göra, eller på avdelningen för den delen. Men regeln kanske bara gäller om det är ens egna barn man ska hämta, annars är det bara jobbet och då får man prata om annat med andra.

Jobbet, det där som föräldrarna har åkt ifrån för att hämta, för att ha dagens viktigaste möte.

Barnet, det där som man saknade på jobbet.

Skylten, det där som står säger att jag inte vet vad som är viktigt här i livet.

Livet, det där som inte enbart handlar om barnen.

 

Det finns ett stort problem som gör att det är svårt att göra ”rätt”,

”Åker jag från jobbet nu kan jag hämta vid fyra, alla andra verkar ju hämta den tiden. Fattar inte hur alla hinner. Men om jag tar samtalet med kunden i Linköping på vägen till förskolan så kommer jag dit tidigare… Snart framme och Maria från ekonomi ringer och frågar om jag har tid för ett möte på torsdag, där på grinden står det att jag snart ska ha mitt vikigaste möte.”

Alternativet

”Ska bara ringa kunden i Linköping innan jag åker och hämtar på dagis (det heter förskola), oj vad tiden flyger iväg, Har fyllt i schemat att jag ska hämta kvart över fem. Men det är nästan inga barn kvar då, hur hinner alla hämta så tidigt. Nej… Maria från ekonomi ringer, vi måste få tid till det där mötet. Det kommer att bli kvart över fem idag också”

Två alternativ som jag tror är ganska vanliga nu för tiden. Det tar en stund att lämna sitt arbete även om man fysiskt har lämnat sin arbetsplats. Detta givetvis beroende på vad man arbetar med. Men samverkan med föräldrar byggs inte på skuldkänslor, det byggs på samtal och att man lyssnar på varandra. Inte med lappar och brev som berättar om regnkläder, mobilförbud och semestrar där det är bra om man inte är på förskolan.

2 reaktioner på ”En fiiiin lapp

  1. Hej Markus!
    Kluriga funderingar du tar upp! Den ständiga kampen om självständigt tänkande och vem som har rätt till perspektivet på frågan: undran, uppmaningen eller vem det handlar om!
    Barnet i centrum är väl det finaste perspektivet vi kan ta, men med den vuxnes ansvar kunskap och erfarenhet. Tyvärr finns det dåliga exemplar både hos pedagoger och föräldrar……som till synes vill gynna sin egen viktiga roll…..på sin arbetsplats!
    Fortsätt med dina kluriga och viktiga fundering, som i de bästa världar mynnar ut i en lyssnande och respektingivande samtals dialog! Med Barnen i fokus ! / moster Märta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *