Grännagossen!

Kapitel XCII
”be mindful of your surroundings”

Spiderpolka

Inget brottsligt har skett, bara Stockholm indränkt i svett

Gick på promenad genom staden idag för att ta mig till dess mitt, eller i alla fall där man brukar säga att dess mitt är. Mötte en hel mängd med människor som sprang ivrigt påhejade av andra längs deras väg. Jag applåderade när en speaker sa att Stig sprang sitt trettiotredje lopp och hade som bäst gjort det på 3.01, det lät som en väldigt bra tid och antalet lopp han har gjort imponerade på mig. När han gjorde det första var jag fyra år. Undrar om han stör sig på att han inte har tagit sig under 3.00, men jag tror att Stig är nöjd ändå, det känns som om han har förlikat sig med tanken att snudda vid en gräns som egentligen inte betyder så mycket. Tidens relevans säger inte direkt något om hans bedrifter, den säger inget om omständigheterna som rådde under det loppet (Stig heter egentligen något annat, då jag inte minns vad han hette, men han såg glad ut och känns lite som en Stig)

Vid Slottet, fick för övrigt frågan av min dotter igår vad Slottet heter, heter det något annat än Slottet? Tre Kronor brann ner och när man sedan skulle ha ett nytt namn så stannade man vid den här diskussionen.

– Öhh, var ligger det?
– I Stockholm
– Stockholms Slott?
– Taget!

Väl vid Slottet såg jag två personer komma springande i fodrade tigerkostymer med svetten rinnande, en stund senare sprang en mycket trött banan förbi. Bananen började ta några stapplande steg då en annan löpare ropade ”Hejja bananen!” Lite som en surrealistisk kavalkad.

Närmare centrum var det avspärrat lite överallt. Trevligt när man promenerar, tankar på en bilfri innerstad dyker upp.

”The city needs a car like a fish needs a bicycle” – Dean Kamen

Leker med tanken av en fisk på en cykel och det är precis då jag ser avspärrningsbanden på Hamngatan, lite som att Spiderman har varit i Gränna och sedan dök upp i Stockholm. Polkagrisrandigt fångstnät omgärdat av poliser, en svensk variant på en superhjälte, Grännagossen!

Inser att superhjältar är väldig beroende av yttre omständigheter. I Spidermans fall så skulle det vara mycket jobbigare för honom att ta sig fram om han exempelvis skulle vara verksam i en småstad, han behöver höghus för att svinga sig fram och bekämpa brott. Superhjältar brukar förvisso vara driftiga människor som hittar lösningar och tar sig fram på andra sätt. Anpassar sig själva efter förutsättningarna och försöker lösa problem, som exempelvis Batman när han använder omgivningen till sin fördel.

Liknelsen mellan pedagoger och superhjältar dyker upp, men vad skulle det vara som vi bekämpar? Hoppas verkligen inte att det är barnen eller föräldrarna som är motståndet. Systemet? Vad skulle det vara specifikt i så fall? Tiden? Bekämpar vi något som pågår utom vår kontroll. Som Stig förlikar jag mig med tanken att den är vad den är och finns där bortom mig.

På tunnelbaneperrongen ser jag en man som skulle passa jättebra som superskurk, han har attributen, väderbitet ansikte, näsan ser ut att blivit bruten någon gång, mörkt hår i en hög page, tatuering av ett kors som sticker upp ur skjortkragen, men hans blick ser väldigt sympatisk ut. Vill nästan gå fram till honom och ta en bild. Den skulle se fantastisk ut i svartvitt, jag har redan börjat att tänka mig honom som en skurk som man får sympati för, känner att det är lätt att förstå hans motiv. Men jag väljer att låta bli, filtrerar min verklighet istället.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *