De uppgivnas parad

Kapitel LXXXV
”a wizard is never late”

20140524_150825

Rensar… vind, garage och alla andra krypin som har samlat på sig saker som borde slängts för länge sedan. Överallt där man tittar finns det saker som borde varit tillbaka i kretsloppet känns det som.

Borde…

Men nu står man istället med en vällastad hyrbil, de där jättestora, med en massa jox. Det ska bli så skönt att slänga allt, tittar på klockan och inser att det är femton noll noll som återvinningscentralen (låter så mycket finare än soptipp) stänger och inte sexton noll noll som jag av någon anledning har fått för mig.

Kommer jag att hinna i tid? Hoppar in i bilen och kör lagligt iväg. Börjar genast att förbereda mig på att jag inte kommer att hinna. Det är väldigt mycket skräp där i lastutrymmet. Vad gör jag med allt om jag inte får lämna det ifrån mig?

1. Visslande och leende lämna tillbaka hyrbilen utan att säga något?
2. Dumpa allt i sjön/skogen som på den gamla goda tiden?
3. Bygga en stor brasa och sjunga in försommaren?
4. Hissa ner bakluckan men de fina knapparna och ropa till skräpet ”Ni är fria nu, smaka på friheten!”
5. Ställa tillbaka allt skräp där jag hittade det
6. Intala mig själv att det är en fantastisk skatt som jag borde gräva ner och göra en skattkarta
7. Åka till en bakluckeloppis

Alla saker skulle ta tid som jag inte har, kanske inte ettan, men jag tror att jag skulle bli upptäckt.

Tittar på klockan och känner att tiden är med mig, är där fjorton och femtiofem. Snurrar runt inne på anläggningen för att hitta en plats att lägga till för att lasta av mitt gods. Storleken på lastbilen gör att det känns som om jag styr runt ett fartyg. Men jag lägger till perfekt och fäller ner landgången och gör mig av med allt i min last.

Det är då jag ser dem, som på en rad står de där med stora hyrbilar, fyra stycken. De som inte hann tills dess grinden slöt sig om den plats som härbärgerar allt folk inte längre behöver eller vill ha.

Femton noll nio, inte fullt en kvart har jag hållit på, vad mycket jag fick gjort på den tiden. Tänker på alla kvartar som jag bara stått och väntat, på tåg eller något annat. Nästa gång ska jag passa på att tömma väskan på skräp, sysselsätta mig den där tiden.

Ser blickarna på de som sitter i paraden utanför när jag passerar bommen. Undrar om de också hade fått för sig att det var sexton noll noll som det stängde, tänker på min lilla lista. Mannen i bilen närmast ser ganska arg ut, han vill nog inte höra mina idéer. Han ser ut att vilja vara själv när han är arg, ibland är det så…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *