Parlör Del II

Kapitel LXXIX
”what´s this?”

Barnens ord från Minecraft som likt vilket annat språk nått en förståelse till en större grupp, en gemenskap som binds samman av samman intressen.

Giftdricka: alla typer av potions (drycker) som man kan få fram i spelet. Effekten av drycken är sekundär då man kan kasta iväg massor av flaskor i creative mode

Livbana:läget kallas vanligtvis survival mode eller överlevnadsläge. Där små hjärtan visar hur mycket ”liv” man har kvar. Vedertaget koncept i nästan alla olika typer av spel som även finns i Minecraft. Vissa barn tycker inte om livbanor då det hämmar de kreativa aspekterna av byggandet genom att allt byggmaterial inte är tillgängligt hela tiden.

Köpa: när man öppnar upp innehållsförteckningen över alla möjliga byggstenar i creative mode, appliceras även på livbanor men är inte lika förekommande uttryck då.

Glömde det

Kapitel LXXV
”remember?”

Idag har jag gjort något som det var länge sedan jag gjorde senast. På förskolan som jag arbetar har vi en gemensam hall, alla som kommer till förskolan går igenom den, oavsett vilken avdelning man går på. För sex-sju år sedan satte jag upp en dator där vi kunde visa filmer av barnens vardag i hallen. Korta filmer på maximalt fem minuter då tanken var att man skulle kunna se dem vid hämtning och lämning för att få en inblick. Saker som man inte riktigt hinner förklara eller när det inte riktigt gick att förklara då händelserna nästan krävde att man såg en film över det inträffade. Barnen kan stå och förklara för sina föräldrar vad filmerna handlar om.

Vartefter tekniken har utvecklats så har även distributionsmediet förändrats, idag är det bara en TV som har en inbyggd funktion för att spela upp filmer från usb. Från början gjorde jag alla filmer, klippte och redigerade material. Men vartefter de pedagoger jag arbetar med lärt sig själva och fortsatt att laborera med film som kanal för berättande har jag kunnat backa tillbaka. De senaste åren har jag inte visat en endaste film som jag har gjort, det har inte behövts, det finns andra som har fantastiska saker att berätta.

Men idag behövs det igen. Gjorde om hela min presentation från SETT till en film på fem minuter och fyrtionio sekunder, klippte ner den ordentligt. Utelämnade massor av saker som pekar på allt fantastiskt lärande som sker i Minecraft för att hålla tiden nere. Hoppas att det väcker en förståelse och frågor, hoppas att det kommer nyfikna föräldrar till mig. Vet att många föräldrar är väldigt nyfikna.

För teknik väcker frågor, inte alltid positiva sådana, men det handlar oftast om att man inte riktigt själv vet och har inte satt sig in i den begreppsvärld som barnen befinner sig i. Kommer ihåg för flera år sedan då vi arbetade med Mozarts Trollflöjten, hur det lockade barn som inte tidigare ritat till att börja teckna. Hur besök på Moderna Museet fick barnen att börja skriva. Samma saker som vi ser hända med hjälp av Minecraft, för att barnen är intresserade.

Men det är lättare att ta avstamp i finkultur, steget ur opera och konst är fascinerande för barn förväntas inte vara intresserade av det. Men varför är Wolfgang Amadeus Mozart bättre än Markus ”Notch” Persson?

Ibland är det trevligt att komma ihåg, film i hallen, väldigt bra sätt att nå ut.

Kejsaren

Kapitel LXXIV
”these blast points — too accurate for sandpeople. Only imperial stormtroopers are so precise”

tumblr_n5a6hqpHfH1tq9q5vo1_500

 

Att möta Stormtroopers i strid är inte så farligt, de ser väldigt respektingivande ut, men allvarligt, de är riktigt dåliga på att slåss. Men det är ganska många som beskriver hur bra de är, på pappret, men i skarpt läge?

”an entire legion of my best troops”

– The Emperor

De stormtroopers som väntar i skogarna på Endor åker på däng av Ewoker med stenar och träklubbor. Ny teknik möter beprövad erfarenhet, där erfarenheten går segrande ur striden, men sedan skulle det vara ett väldigt antiklimax om Imperiet skulle besegra Rebellerna i sista filmen (pratar om Star Wars för den som undrar vad jag egentligen pratar om).

Men jag tänker också på teknik, det beskrivs ofta som något svårt att möta, man måste kämpa ner det. Ta kontroll över den innan den tar kontroll över dig, är du en slav under Tekniken?

Ställde mig nyligen frågan, är jag på Imperiets sida? Har insett att man kan tolkas lite olika beroende på vilket synsätt man har, vad är min sanning? Vet de som förmodligen ser mig som Kejsaren, inte den som är utan kläder, utan den som är ond och drar fram med teknik.

Luke, you’re going to find that many of the truths we cling to depend greatly on our own point of view

– Obi-Wan

Men sedan finns det de som vill lyssna på vad jag säger och de som jag vill höra på, har svar på mina frågor och kommer med frågor, hjälper mig med nya infallsvinklar och idéer. Återkommer till det ganska ofta i mina tankar, de som eftersöker ett samtal. Är mycket medveten om att jag inte besitter alla svaren, men jag vet också att jag besitter många misstag som ger mig erfarenheter, ligger väldigt nära gårdagens tankar om det singlade myntet.

Förändring, flytande tankar, lösa bitar som inte riktigt passar ihop. Ser inte mig själv som Kejsaren, eller Yoda för den delen heller, det handlar inte om gott och ont, ljus eller mörk. Det är ingen dualism, utan det måste sitta samman. Det gamla och det nya.

Men det är nyttigt att granska sig själv, vad är det jag säger egentligen?

Ifrågasätta sina sanningar…

 

Parlör Del I

Kapitel LXXI
”you know, for kids”

Vissa ord och begrepp har blivit vedertagna termer för barnen på jobbet i förhållande till Minecraft. Även de som inte bygger vet precis vad som menas, tänkte förklara tre stycken lite närmare.

Drömmen: När man gräver/spränger sig igenom hela jordskorpan så kommer man ner till den sista barriären, drömstenar, bortom dessa finns Drömmen. I drömmen så kan man bara vara en kort stund innan man dör och får starta om uppe på marken igen. ”Det ser ut lite som i rymden”

Greven/greve: Skeletten i Minecraft har fått namnet av julkalendern Mysteriet på Greveholm där ett skelett figurerade.

Steka: När man använder en ugn för att konstruera nya föremål, exempelvis glas genom att hetta upp sand.

Det eviga lyssnandet

Kapitel LXIX
”hear me out”

evighet

Det tar aldrig slut, öppnar man upp sig för att lyssna finns det alltid något att höra. Idéer, tankar och intryck som förändrar något i en. Har varit på två dagar fyllda av just detta, det fanns hela tiden något att höra. Även om man inte alltid kanske håller med om allting man hör så förändrar det något i en, för om man håller med hela tiden så händer det inte något i en. Väcka tanken i sig, ställa sig frågan om vad man tycker. Men lusten att dela med sig av sina intryck är det som jag tror drar många till dagar som SETT.

Det är så många faktorer som spelar in i sitt egna lärande, hur man lyssnar och tar in saker varierar väldigt mycket tror jag. Men med alla intryck man tar in under en ganska kort tid gör att jag vill berätta om det, prata med kollegor, på jobbet liksom på twitter, höra på vad det är som de har hört. Lyssna en gång till, vända det runt.

Det eviga lyssnandet som cirklar runt sig själv.

När man varit en av de som talat är det väldigt spännande att lyssna och höra på vad som har hörts av det jag har sagt. Exempelvis vad återtwittras tillbaka, vilka tankar har väckts? Den responsen är ovärderlig för mig, eller samtalen efteråt, för det ger mig nya tankar. Det är det som utvecklar mig, dialogen och intrycken från andra. Man kan sitta själv och fundera hur mycket som helst på olika saker men det är när tanken tas ur kroppen och möter andra som den växer. Förutsatt att det lyssnas på, att tankens uttryck faller i händerna på någon som faktiskt hör, även om de inte håller med mig om vad jag säger. Tycker om att samtalet kan fortsätta efter att jag har tystnat, när de fyrtiofem minuterna är slut och monologen är över, vill att dialogen ska ta vid.

Precis som med barnen, låter vi deras tankar växa, låter de pröva sina tankar. Det är då det sker, förutsättningarna för det eviga lyssnandet. Böljande fram och tillbaka, låter de oss växa.

Men…

Kapitel LXVII
”on my command unleash hell!”

Satt och gick igenom min keynote inför SETT tidigare idag, flyttade om lite, duttade och så.

Helt plötsligt så kraschar filmen jag spelar upp och hela datorn hänger sig.

Spännande…

Startar om och testar igen.

Hela filmen hackar

Tar bort den och går och äter. Sitter sedan i restaurangen och klipper om den igen.

Sedan funkar det

Tänker att SETT är ett väldigt bra ställe att få datorhaveri på, tror att medparten förstår

tumblr_ltehdkN4vr1qho97ro1_1280

 

Nya kläder

Kapitel LXIV
”new shoes”

Ibland så känner man att man bara ska testa en sak, ändra lite inställningar. Sedan har man ett nytt utseende på bloggen. Borde egentligen lägga in bilder i alla inlägg, skulle bli snyggare då, får bli en annan dag.

Steve byter ibland utseende, på dator liksom papper eller i lera för den delen. Sitter och går igenom material inför SETT 2014, svårt att göra urval ibland. Det finns så mycket man vill säga, så mycket som är sagt av barnen.

Allt detta lärande, alla diskussioner, användandet av andras kunskap.

Allt detta skapande, allt material som blandas, alla idéer som prövas.

Allt detta som är mer än ett spel…
Steve och Enderman

 

 

Hur frågar man? 2:43

Kapitel LXIII
”all these questions!”

I några månader har jag lyssnat och lyssnat, suttit strax bakom och hållit min position. Filmat ibland, antecknat ibland. Insett att det inte går att ta in allting, det är så mycket som sägs, så många idéer och infall. Vissa är planerade och vissa bara uppstår för att omständigheterna var sådana just i den stunden.

”Vad gjorde jag!”

utbrister ett av barnen, de sitter vid datorn och utforskar rymden i Minecraft. Nyss diskuterade de om stjärnor förändrar sitt läge beroende på hur högt upp man är, ett ganska invecklat resonemang om hur objekt förändras i relation till sin egen position och hastighet. Avståndet påverkar hur stort något är, stjärnor är långt bort och ganska små, men stilla. De är inte riktigt överens,

”Du får tycka hur du vill, men jag har rätt”
”Nä, jag har rätt”

Det är då det händer, allt blir plötsligt ljusblått på skärmen. Det sätter igång nya diskussioner, vad var det som egentligen hände? Varför är allting ljusblått?

”Du tryckte på B”
”Jag är i en giftdricka”
”Nä, det är morgon”

Alla intryck bearbetas av gruppen, hypotesen om morgon går inte att testas för Steve befinner sig uppe i rymden, dygnet är annorlunda där uppe. De måste ta sig ner till marken, efter ett mycket långt fall ner mot ytan visar att det är morgon men frågan om hur giftdrickan har påverkat allting är inte löst. Det ser annorlunda ut, ja det är morgon men någonting är inte som vanligt. Det är inte enbart faktorn morgon som har bidragit till förändringen. De har sett väldigt många dagar gry i Minecraft, den här skiljer sig från de andra. Giftdrickan kan ha gjort så att Steve har fått ont i magen. Det är gift överallt, i vattnet, på marken, allt är giftigt. Bäst att lämna världen och söka sig till en utan gift, gärna en med hus.

Allt är inte så enkelt att det finns en förklaring, många saker samverkar. Man måste testa de olika delarna, kasta ur sig olika hypoteser. Man tänker bättre när man inte måste ha svaret, utan man får möjlighet att tillsammans se olika aspekter. Brainstorma tänkbara orsaker till det ljusblå, inte få frågan varför det är så. Sex barn har ställt hypoteser, bidragit till diskussionen. Dragit slutsatser, reviderat ställningstaganden, fått nya frågor. Konsensus säger att världen är förgiftad och bör överges.

2:43
från början till slut är filmen som fångat detta. Jag har inte sagt ett ord, varför skulle jag? Det pedagogiska dilemmat, när ska jag ställa en fråga? Två minuter och fyrtiotre sekunder passerar där vi sju vid datorn delar en erfarenhet, för att omständigheterna var sådana just i den stunden.

Vad det byggs

Kapitel LXI
”there´s a door over there”

Allt mer kopplas det samman, olika material, olika uttryck. Lera, tuschpennor, färg, papper, lekar och i diskussioner. Det verkligen genomsyrar barnens dag på förskolan, skulle nästan säga att nya upptäckter sker varje dag.

Idag stora portaler, enorma, över trädtopparna sträckte de sig, skimrande i solen. De beskriver hur man bygger upp dem och får de att fungera, alla fem vid datorn förklarar för mig hur de har gått tillväga, vad man måste tänka på. Men det som sker runt omkring, utanför den digitala värld de bygger upp är fascinerande. Hur exempelvis tecknandet växer fram, de som knappt har suttit och ritat förut, hur deras bilder blir allt mer detaljerade.

När intresset styr finns det enorma möjligheter till lärande, genom att lyssna på hur de pratar hör jag komplicerade kedjor förklaras.

När intresset styr finns det enorma möjligheter till samarbete, det är inga problem att sitta fem stycken vid en dator och bygga fram något tillsammans, resonera hur man ska gå tillväga.

När intresset styr finns det enorma möjligheter till utforskande, ständiga upptäckter kring olika materials användningsområden. Vad behövs för att få fram X, vilka resurser som krävs och i vilken mängd.

När intresset styr finns det enorma möjligheter till glädje, när man skrattar så att det piper är det roligt på riktigt.

När intresset styr finns det enorma möjligheter att se bortom blocken, det blir mer än ett program i en dator

 

Det digitala barnet

Kapitel LX
”that´s you”

 

”Något måste du ju kalla bloggen, kanske digitalt någonting, men vad?”

”Det digitala barnet?”

”Öhh, jaha vad menas med det?”

”Att barn är digitala och att jag kommer att skriva mycket om mitt jobb”

”Men det stämmer ju inte, barn är ju inte digitala”

”Bildligt då?”

”Nä, barn är barn, de är inte digitala, men de rör sig i en allt mer digital samtid, samhället förändras på ett sätt där vi inte riktigt är beredd på hastigheten och omfattningen. Många står lite handfallna och osäkra, man vet inte riktigt vart det är säkert att sätta ner fötterna. Lite som att de måste lära sig att gå igen, tror att det skrämmer vissa”

”Det var det jag menade”

”Inte säker på det, tror att du egentligen menade dig själv, det mesta du skriver här handlar om dig”

”Att jag är digital?”

”Nä, att du är ett barn”

”Har fått det som kritik, att jag bara går runt och leker på jobbet, först blev jag lite irriterad, nu är jag ganska stolt över den liknelsen”

”Stolt att du leker?”

”På ett sätt ja, tycker om att det kan se ut som att jag leker, betyder förmodligen att det ser ut som om jag har roligt. Att vara lekande betyder att man ser möjligheter och använder sin fantasi. Allt har möjlighet att utvecklas till något annat, att förringa leken till något mindre värt är att ta en tråkig väg i livet”

”Okeeej, du vet att det låter lite flummigt?”

”Allt som ges möjlighet att växa och förändras kan så göra, behövs bara sol”

”Inte mindre flummigt, du är ett naivt barn”

”Nej, jag är Det Digitala Barnet”

”Vilket inte riktigt betyder någonting”

”För mig har det betydelse”

”Bra, fortsätt och lek, ge det mening”

”Tack”