Om himlakropparnas kretslopp

CopernicSystem

”I sitt verk Om himlakropparnas kretslopp, publicerat 1543, beskrev han hur jorden roterar kring sin axel, och hur den och de andra planeterna cirkulerar kring solen (den heliocentriska världsbilden). Detta stod i strid mot den vedertagna uppfattningen att jorden utgjorde världens mitt med sol, måne och de andra planeterna i banor runt detta centrum, vilket var grundat på vad Aristoteles och Ptolemaios hävdade under antiken.”

Verket skrevs av Nicolaus Copernicus och har ingenting med förskolor att göra. Men jag får ändå tankarna efter att ha diskuterat framförallt lek men även projekt nu på morgonen i en Facebookgrupp. Det hela började i en diskussion om varför man använder så kallade ”leksolar” (eller vet inte om de kallas så, men jag kallar de så nu) där man lyfter allt det som sker i leken kopplat till läroplanen. Leken som en slags garant för att lärande sker. Men precis som det skrevs i tråden så finns det en fara i att falla tillbaka på att barnen gör allt i läroplanen bara de får leka, det sker inte per automatik ett lärande och vad blir då pedagogens roll i det hela?

Det finns en dubbelhet i att tänka lek eller projekt då det snarare är två ben att gå med. Visst, man kan hoppa på ett ben men det är mycket jobbigare att ta sig fram då. 

Så, vad har Copernicus med det att göra? Han förflyttade fokus från jorden som medelpunkt till solen. Jag tänker mig pedagogen som jorden och barnen som solen. Förskolan handlar i grund och botten inte om pedagogerna. Verksamheten måste alltid utgå ifrån det faktum att det finns barn där, men ibland får jag känslan att det är jorden som är viktigast i vissa ögon. Det lyser igenom  i överplanerade aktiviteter där barnen har inget eller mycket lite att säga till om. Möjligtvis får de möjligheten att försöka gissa sig fram till vad pedagogerna hade tänkt att barnen skulle lära sig, det är kanske tydligast i pyssel som inte har med något annat man håller på med i förskolan. Helt plötsligt ska alla göra kycklingar på alla håll och kanter. Visst kan man hävda att det är en tradition, det var även en tradition att tänka att jorden var universums medelpunkt för det sa ju alla att den var, och man hade tänkt på det sättet så länge någon kunde minnas. Samma sak som det där med kycklingar och påsk, vad har egentligen kycklingar med Jesus korsfästelse att göra? Ingenting, för det är en äldre tradition som finns kvar. 

”Men barnen tycker ju att det är så roligt med pyssel”

Är det verkligen så? Var är leken här? Får man som barn säga att man inte vill pyssla? Fantasin att få möjligheter att göra det man vill när det ofta finns ett rätt sätt att bygga kycklingarna. Leksolar och pyssel, är de båda olika sätt att visa föräldrar att det sker saker på förskolan och om ett barn inte gör en kyckling så kan man inte visa det, traditionens makt är enormt stor här.

Copernicus observerade himlakroppar i rörelse, som påverkar varandra men med solen som dess mitt. Allting utgår från solen och det är därför alla andra himlakroppar roterar runt solen.

Det handlar om perspektiv

Allt är väl relativt tänker jag, vilken position ser jag min omvärld ur. Det finns vissa konstanter som är svårare att bortse ifrån men många saker kan man välja att se på olika sätt. Sjukdomar och andra fruktansvärda saker kan man inte tänka sig förbi såklart, men det är inte det jag menar.

Menar inte att man ska tänka sig förbi saker heller. Men vissa saker är inte problem om man inte betraktar det som det. Ibland kan det bara vara att man behöver gå lite längre bort och se saker och ting på håll. Tyst betrakta, ge sig själv ett annat perspektiv, kanske har man stått för nära tidigare.

Viktigt att förflytta tanken, kunna se saker i en annan kontext. Hur sitter saker och ting ihop? Vad är min del i det hela, ibland är det svårt att se det själv, ibland är det svårt att se kedjan.

Man kan inte beskylla molnen för att skymma solen, för det hör ju liksom ihop. Solen är ju en aspekt av molnen för utan dess värme så skulle de inte finnas moln.

20140531_153545 (1)

Så det handlar alltså om perspektiv, befinna sig på en plats där man kan försöka få ett grepp på helheten. Men det går inte alltid att tänka så, det finns saker man inte behöver begripa, ibland behöver man bara promenera lite i solen och strunta i att det finns moln ibland, för det går att sjunga i regnet också.